om sin brors likgiltighet för mig, och att om hon misstänker arten av mina känslor för honom, hon vill (särdeles vänligt!) varna mig för faran? Kan man ha någon annan mening om denna sak?
— Ja, det kan man, ty jag hyser en helt annan mening. Vill du höra den?
— Mycket gärna.
— Jag vill säga dig den med få ord. Miss Bingley ser, att hennes bror är förälskad i dig, och vill, att han skall gifta sig med miss Darcy. Hon följer honom till London i förhoppning att hålla honom kvar där, och försöker övertyga dig, att han inte bryr sig om dig.
Jane skakade på huvudet.
— Du borde verkligen tro mig, Jane. Ingen, som sett er tillsammans, kan tvivla på hans böjelse. Jag är viss på att miss Bingley inte kan det. Hon är inte så enfaldig. Om hon kunnat se hälften så mycket kärlek hos mr Darcy till henne själv, så skulle hon ha beställt sin bruddräkt. Men saken förhåller sig så: Vi äro inte nog rika eller nog förnäma för dem, och hon är så mycket mer angelägen att få till stånd ett parti mellan miss Darcy och sin bror, som hon föreställer sig, att, när ett giftermål inom de båda familjerna kommit till stånd, det skall kosta henne mindre möda att åstadkomma ett till; detta är utan tvivel ganska fyndigt uttänkt av henne, och jag tror nästan, att det skulle lyckas, om inte miss de Bourgh stode hindrande i vägen. Men, käraste Jane, du kan inte på allvar tro, att, därför att miss Bingley talar om för dig, att hennes
