ett högst frånstötande, obehagligt utseende och vara ovärdig att jämföras med sin vän.
Mr Bingley hade snart gjort sig bekant med de förnämsta personerna i sällskapet; han var livlig och öppen, dansade varje dans, var ledsen att balen slutade så tidigt, och talade om att själv ge en sådan på Netherfield. Sådana älskvärda egenskaper måste tala för sig själva. Vilken skillnad mellan honom och hans vän! Mr Darcy dansade endast en gång med mrs Hurst och en gång med miss Bingley, avböjde att bli presenterad för någon annan dam och tillbragte den övriga delen av aftonen med att gå omkring i rummet och då och då tala med någon medlem av sitt eget sällskap. Man var nu på det klara med hans karaktär. Han var den stoltaste, obehagligaste man i världen, och alla hoppades, att han aldrig skulle komma dit igen. Bland dem, som häftigast klandrade honom, var mrs Bennet, vars misshag över hans allmänna uppträdande skärptes till särskilt stark förbittring, på den grund att han visat ringaktning mot en av hennes döttrar.
Elisabet Bennet hade till följd av bristen på kavaljerer varit tvungen att sitta under två danser, och under en del av denna tid hade mr Darcy stått nog nära henne, för att hon skulle höra ett samtal mellan honom och mr Bingley, som avbröt dansen under några ögonblick för att nödga sin vän att deltaga i den.
— Se så, Darcy, sade han, du måste nödvändigt dansa. Jag kan inte med att se dig stå för dig
