förra brev. Hon skrev också med stor förnöjelse om att hennes bror bodde hos mr Darcy och omtalade med förtjusning vissa planer, som denne hade att skaffa sig nytt möblemang.
Elisabet, vilken Jane mycket snart meddelade huvudinnehållet av detta brev, hörde det med tyst förbittring. Hennes hjärta var delat mellan deltagande för sin syster och harm mot alla andra. Hon satte ingen tro till Carolines påstående, att hennes bror var intagen i miss Darcy. På hans böjelse för Jane tvivlade hon lika litet som förr, och så benägen hon alltid hade varit att tycka om honom, kunde hon icke utan vrede och förakt tänka på denna slapphet, denna brist på beslutsamhet, som nu gjorde honom till en slav av sina ränksmidande vänner och förmådde honom att offra sin egen lycka för deras nycker. Hade hans egen lycka varit det enda, han offrade, så kunde han emellertid ha fått leka därmed på vad sätt han fann för gott, men hennes systers lycka var också förknippad därmed, vilket han, efter vad hon trodde, måste vara medveten om. Det var kort sagt ett ämne, som krävde mycken, för övrigt gagnlös eftertanke. Hon kunde icke tänka på något annat, och dock, vare sig Bingleys böjelse hade svalnat eller blivit dämpad genom hans vänners inflytande, vare sig han märkt Janes känsla för honom eller den undgått hans uppmärksamhet, huru saken än förhöll sig, ehuru hennes åsikt om honom måste i hög grad påverkas av dessa olika möjligheter, så förblev hennes systers ställning densamma, hennes frid var i lika hög grad störd.
