Sida:Stolthet och fördom.djvu/201

195

besvarade inte mitt besök förrän i går, och under den mellanliggande tiden fick jag inte en biljett, inte en rad från henne. När hon verkligen kom, var det tydligt, att det inte alls roade henne; hon ursäktade sig helt flyktigt och stelt för att hon inte kommit förr, sade inte ett ord om att hon önskade träffa mig igen, och var i alla hänseenden så förändrad, att, när hon gick, var jag fast besluten att inte längre fortsätta bekantskapen med henne. Jag beklagar henne, fastän jag inte kan låta bli att klandra henne. Hon gjorde mycket orätt i att göra mig till föremål för sin vänskap; jag kan tryggt säga, att första steget till ett förtroligt förhållande oss emellan togs av henne. Men jag beklagar henne, därför att hon måste känna, att hon handlat orätt, och därför att jag är viss om att hennes oro för hennes bror är orsaken därtill. Jag behöver inte utlägga saken vidare, och fastän vi veta, att denna oro är alldeles onödig, så kan den dock, ifall hon känner den, lätt förklara hennes beteende mot mig, och så värd som han är sin systers tillgivenhet, så naturlig och så vittnande om ett gott hjärta är varje slags oro, som hon kan hysa för honom. Jag kan likväl inte annat än undra över att hon nu har sådana farhågor, ty, om han på något sätt brytt sig om mig, skulle vi för länge sedan ha träffats. Han vet, att jag är i staden, det förstår jag av något, som hon själv sade, ock dock, att döma av hennes sätt att uttrycka sig, ser det ut, som om hon ville intala sig, att han har ett visst tycke för miss Darcy. Jag kan inte förstå det. Om jag inte vore rädd för