Sida:Stolthet och fördom.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
15

berättade med mycken bitterhet och åtskillig överdrift om mr Darcys upprörande ohövlighet.

— Men jag kan försäkra dig, tillade hon, att Lizzy inte förlorar mycket genom att icke falla honom i smaken, ty han är en högst obehaglig, ryslig man, inte alls värd, att man behagar honom. Så hög och så inbilsk, att han var alldeles odräglig. Han gick hit och han gick dit, inbillande sig, att han var något så storartat! Jag önskar, att du hade varit där och stukat honom, som du kan göra det. Jag rent ut avskyr mannen.


FJÄRDE KAPITLET.

När Jane och Elisabet blevo ensamma, uttryckte den förra, som förut varit mycket försiktig i sina lovord över mr Bingley, för sin syster, hur mycket hon beundrade honom.

— Han är just vad en ung man bör vara, sade hon, förståndig, godlynt, livlig, och jag har aldrig sett ett så behagligt sätt — så mycken otvungenhet förenad med en så fulländad belevenhet!

— Han är vacker också, svarade Elisabet, vilket en man även bör vara, om han möjligtvis kan. Hela hans person blir därigenom fullkomlig.

— Jag blev mycket smickrad över att han bjöd upp mig för andra gången. Jag väntade mig icke en sådan artighet.

— Gjorde du inte det? Det gjorde jag för dig. Men detta är en stor olikhet mellan oss. Artigheter