sade hon, »ni har skänkt mig en skatt». Äro några av era yngre systrar ute i sällskapslivet, miss Bennet?
— Ja, alla.
— Alla! Vad för slag, alla fem ute på en gång? Högst besynnerligt! Och ni är bara den andra i ordningen. De yngre äro således ute innan de äldre äro gifta! Era yngre systrar måtte vara mycket unga?
— Ja, min yngsta syster har inte fyllt sexton ännu. Kanske hon är väl ung för att vara med i sällskapslivet. Men jag tycker verkligen, att det skulle vara hårt, att yngre systrar inte skulle få sin del av nöjen och umgängesliv, därför att de äldre måhända inte ha råd eller böjelse att gifta sig tidigt. Den yngsta har lika stor rätt att få roa sig som den äldsta. Och att hindras därifrån av ett sådant skäl! Jag tror inte, att det är sannolikt, att det skulle befordra systerlig tillgivenhet eller grannlagenhet.
— För att vara så ung, genmälde hennes nåd, yttrar ni minsann er mening på ett mycket bestämt sätt. Om jag får fråga, hur gammal är ni?
— Då jag har tre fullvuxna yngre systrar, svarade Elisabet leende, kan ers nåd knappast vänta, att jag skall tala om det.
Lady Catherine syntes helt förvånad över att ej få ett bestämt svar, och Elisabet misstänkte, att hon var den första varelse, som vågat skämta med henne med bibehållen värdighet och ändock så näsvist.
— Jag är säker på att ni inte kan vara mer än tjugu år — därför behöver ni inte dölja er ålder.
