Elisabet såg på Darcy för att iakttaga, hur pass hjärtligt han instämde i de lovord, som slösades på hans kusin, men varken vid detta tillfälle eller vid något annat kunde hon hos honom upptäcka något tecken till kärlek, och i hela hans förhållande till miss de Bourgh såg hon den trösten för miss Bingley, att han lika gärna kunde ha gift sig med henne, om hon hade varit hans släkting.
Lady Catherine fortsatte med sina anmärkningar på Elisabets spel, inblandade däri många anvisningar med avseende på utförande och smak. Elisabet mottog dem alla tålmodigt och hövligt, och på herrarnas begäran satt hon kvar vid instrumentet, tills hennes nåds vagn var i ordning att föra dem alla hem.
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Elisabet satt för sig själv morgonen därpå och skrev till Jane, under det mrs Collins och Maria hade gått till byn för några uträttningar. Plötsligen for hon upp vid en ringning på dörrklockan, ett säkert tecken, att det var någon främmande. Som hon icke hade hört någon vagn komma, fann hon det icke osannolikt, att det var lady Catherine, och i sin ängslan härför höll hon just på att lägga undan sitt brev för att undvika alla närgångna frågor, då dörren öppnades och till hennes stora förvåning mr Darcy ensam inträdde i rummet.
Han tycktes också bli förvånad över att finna henne ensam och bad om ursäkt för sitt olägliga besök, i
