är en av de mest lätthanterliga varelser i världen. Hon är en stor favorit hos några damer, som jag känner, mrs Hurst och miss Bingley. Jag tror jag hört er säga, att ni känner dem.
— Ja, jag känner dem något litet. Deras bror är en angenäm, mycket belevad man — han är en nära vän till mr Darcy.
— Ja visst, sade Elisabet kallt, mr Darcy är ofantligt snäll mot mr Bingley och är ett utmärkt stöd för honom.
— Stöd för honom! Ja, det tror jag verkligen. Darcy är i de förhållanden, vari han mest behöver ett stöd. Av någonting, som han berättat mig under vår resa hit, tror jag mig förstå, att Bingley har honom att tacka för mycket. Men jag borde be honom om ursäkt, ty jag har ingen rätt att antaga, att Bingley var den person, han menade. Det var bara en gissning.
— Vad menar ni?
— Det är en sak, som Darcy naturligtvis inte önskade skulle bli allmänt känd, ty om den komme fram till den ifrågavarande damens familj, skulle det medföra obehagliga följder.
— Ni kan lita på att jag inte talar om det.
— Och kom ihåg, att jag inte har starka skäl att antaga, att det är fråga om Bingley. Vad Darcy nämnde för mig var helt enkelt följande: han var mycket glad över att nyligen ha räddat en vän från ett opassande, högst oklokt giftermål, men han omtalade detta utan att nämna några namn eller några andra omständigheter, och jag bara
