Sida:Stolthet och fördom.djvu/268

14

att hon var likgiltig, men jag vågar säga, att mina efterforskningar och beslut icke i allmänhet bestämmas av mina förhoppningar eller mina farhågor. Jag trodde icke, att hon var likgiltig, därför att jag önskade det; jag trodde det av opartisk övertygelse, lika visst som jag önskade det av förnuftiga skäl. Mina invändningar mot giftermålet voro icke endast de, för vilkas bekämpande, enligt vad jag i går afton erkände, det för mig har fordrats min oändligt starka lidelse; bristen på förnäma förbindelser kunde icke vara så kännbar för min vän som för mig. Men det fanns andra orsaker till min motvilja mot partiet — orsaker, som, ehuru de ännu förefinnas och detta i lika hög grad i båda fallen, jag själv försökt glömma, emedan de för mig icke hade avgörande betydelse. Jag måste i korthet angiva dessa orsaker. Er familjs sociala ställning, ehuru ej tillfredsställande, var ingenting i jämförelse med den totala brist på levnadsvett, som så ofta, nästan ständigt visades av er mor, era tre yngre systrar och ibland till och med av er far. Förlåt mig, det gör mig ont att såra er. Men i ert bekymmer för bristerna hos era närmaste anhöriga och ert missnöje över det klander som riktas mot dem, låt det för er vara en tröst att tänka, att ni och er äldre syster uppfört er så, att ni kunnat undgå varje skugga av ett liknande klander, att ni allmänt lovordats härför och att detta är hedrande för bådas er sinnesart och ert förstånd. Jag vill endast tillägga, att, efter det som inträffat den aftonen, var mitt omdöme om alla de ifrågavarande personerna färdigt, och jag var stärkt i den avsikt, som