Sida:Stolthet och fördom.djvu/297

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
43

kunde för resten bry sig om en sån där otäck liten fräknig varelse?

Elisabet var förfärad vid den tanken, att, fastän hon själv var ur stånd att föra ett så simpelt språk, simpelheten i känslan var ungefär densamma, som hon hyst i sitt eget bröst och som hon givit ett vackert namn.

Så snart alla hade ätit och de äldre betalat, beställde man fram vagnen, och med något besvär bereddes plats åt hela sällskapet med alla deras kappsäckar, arbetsväskor och paket och det ovälkomna tillägget av Kittys och Lydias nyss gjorda inköp.

— Så trevligt vi nu äro instuvade! ropade Lydia. Jag, är glad, att jag köpte min hatt, om inte annat för nöjet att få en hattask till. Se så, låt oss nu ha det trevligt och bekvämt och prata och skratta under hela vägen hem. Och först och främst låt oss höra, vad som hänt er, sedan ni reste. Har ni träffat några trevliga herrar? Har ni flirtat något? Jag hade stora förhoppningar, att en av er skulle ha fått en man, innan ni kom hem. Jag försäkrar, att Jane snart blir en gammal mö. Hon är ju nästan tjugutre år! Gud, vad jag skulle skämmas, om jag inte bleve gift före tjugutre års ålder! Ni kan inte tänka er, hur angelägen moster Philips är, att ni skall få män. Hon säger, att Lizzy borde ha tagit mr Collins, men jag tycker inte alls, att det vore livat. Gud, vad jag gärna skulle vilja bli gift före någon av er! Då skulle jag bli förkläde åt er på alla baler. Kors, vad vi hade roligt hos överste