hela familjen Lucas kom för att träffa Maria och få höra nyheter, och de ämnen, som intresserade dem, voro av olika slag: Lady Lucas frågade tvärs över bordet Maria, hur det stod till med hennes äldsta dotter och dennas fjäderfä. Mrs Bennet var upptagen på två håll, då hon å ena sidan skaffade sig upplysningar om säsongens moder av Jane, som satt ett stycke nedanför henne, och å den andra meddelade dem alla åt de yngre misserna Lucas. Och Lydia, som talade högre än någon annan, uppräknade förmiddagens mångahanda nöjen för vem helst som ville höra på henne.
— O Mary, sade hon, jag önskar, att du hade följt med oss, ty vi hade så roligt! Under vägen drogo Kitty och jag ned alla gardinerna och låtsades, att det inte var någon i vagnen, och jag skulle ha fortsatt så hela vägen, om inte Kitty blivit illamående, och när vi kommo till värdshuset, tycker jag verkligen, att vi uppförde oss riktigt hederligt, ty vi bjödo de andra på den allra smakligaste kalla lunch i världen, och om du hade kommit med, så skulle vi ha bjudit dig med. Och sen, när vi gåvo oss av, var det så livat! Jag trodde, att vi aldrig skulle komma in i vagnen. Jag höll nästan på att dö av skratt. Och sen hade vi så muntert under hela hemfärden! Vi pratade och skrattade så högt, att man kunde ha hört oss på tio mils avstånd:
Härpå svarade Mary mycket allvarsamt! — Det vare långt ifrån mig, kära syster, att underskatta sådana nöjen! De skulle utan tvivel vara tilltalande för de flesta kvinnor. Men jag tillstår, att de inte skulle
