— Nej, jag vet inte, att det var orätt av dig att säga om honom, vad du sade.
— Men du kommer att veta det, när jag berättat dig, vad som hände redan dagen därpå.
Hon talade då om brevet och upprepade hela dess innehåll, såvitt som det angick George Wickham. Vilket slag detta var för stackars Jane, som gärna skulle ha velat leva sitt liv utan att tro, att det i hela människosläktet fanns så mycken ondska, som här var samlad hos en individ. Ej heller kunde Darcys rättfärdigande av sig själv, huru mycket det än gladde henne, trösta henne för en sådan upptäckt. Hon sökte med största allvar visa sannolikheten av ett misstag och fritaga den ene från skuld utan att kompromettera den andre.
— Det går inte, sade Elisabet, du kan aldrig bevisa bådas oskuld. Gör ditt val, men du måste nöja dig med att taga endast den enes parti. Omdömet om dem har ju varit ganska växlande på sista tiden, men endast en av dem kan vara en god man, och jag för min del är böjd att tro, att det är mr Darcy, men du får tro vad du vill.
Det dröjde en god stund, innan Jane kunde frambringa ett leende.
— Jag vet inte, om jag någonsin känt mig så smärtsamt berörd, sade hon. Wickham så dålig! Det är hart när otroligt. Och stackars mr Darcy! Kära Lizzy, tänk bara, vad han måste ha lidit! Vilka svikna förhoppningar! Och så medvetandet om din dåliga tanke om honom! Och att ha något sådant att berätta om sin syster! Det är verkligen
