sällskap, kunna de omöjligen använda varje ögonblick på samtal med varandra. Jane bör därför så väl som möjligt begagna varje halvtimme, under vilken hon kan fängsla hans uppmärksamhet. När hon är säker på honom, blir det tid nog att bli förälskad så mycket hon behagar.
— Din plan är god, svarade Elisabet, såvida det inte är fråga om något annat än önskan att bli väl gift, och om jag vore besluten att skaffa mig en rik man eller över huvud taget en man, tror jag bestämt att jag skulle antaga den. Men sådana äro inte Janes känslor, hon handlar inte med beräkning. Ännu kan hon inte ens vara säker på djupet av sin egen känsla, ej heller på dess förnuftighet. Hon har inte känt honom längre än fjorton dagar. Hon dansade fyra gånger med honom i Meryton, hon träffade honom en förmiddag i hans hem och har sedan ätit middag tillsammans med honom fyra gånger. Detta är inte tillräckligt för att komma underfund med hans karaktär.
— Inte som du framställer saken. Hade hon bara ätit middag med honom, så kunde hon endast ha upptäckt, om han hade god aptit, men du måste komma ihåg, att de ha också tillbragt fyra aftnar tillsammans — och fyra aftnar kunna göra rätt mycket.
— Ja, dessa fyra aftnar ha satt dem i stånd att de tycka mer om Vingt-et-un än Commerce[1]; men med avseende på någon annan utmärkande egenskap tror jag inte att mycket blivit lagt i dagen.
- ↑ Två slags kortspel
