brist på fullkomlig symmetri i hennes gestalt, var han tvungen att erkänna, att hennes figur var nätt och behaglig, och fastän han påstod, att hennes sätt icke vittnade om världsvana, fängslades han av hennes otvungna glättighet. Härom svävade hon i fullkomlig okunnighet, för henne var han endast den man, som på intet håll sökte att behaga och som icke hade tyckt, att hon var vacker nog, för att han skulle vilja dansa med henne.
Han började önska att lära känna henne närmare, och som en inledning till att själv öppna ett samtal med henne lyssnade han till hennes samtal med andra. Detta hans handlingssätt väckte hennes uppmärksamhet. Det var hos sir William Lucas, där ett stort sällskap var samlat.
— Vad menar mr Darcy, sade hon till Charlotte, med att lyssna till mitt samtal med överste Forster?
— Det är en fråga, som endast mr Darcy kan besvara.
— Men om han gör det en gång till, så skall jag sannerligen låta honom veta, att jag förstår, vilken hans avsikt är. Han är mycket satirisk av sig, och om jag inte själv börjar bli ohövlig, så kommer jag snart att bli rädd för honom.
Då han snart därefter närmade sig dem, ehuru utan att synas ha för avsikt att tilltala dem, sökte miss Lucas hindra sin vän att nämna något dylikt för honom; detta hade dock alldeles motsatt verkan på Elisabet, som vände sig till honom och sade:
— Tyckte ni inte, mr Darcy, att jag uttryckte mig ovanligt väl nyss, då jag plågade överste
