många omständigheter, som de erinrade sig från dagen förut, gjorde, att de fingo en ny syn på saken. Ingenting hade förut väckt en sådan tanke hos dem, men de förstodo nu, att det icke gavs någon annan förklaringsgrund till en sådan uppmärksamhet från detta håll än en svaghet hos vederbörande för deras systerdotter. Medan dessa nya tankar föddes hos dem, tilltog Elisabets förvirring för varje ögonblick. Hon var häpen över sitt eget upprörda tillstånd; bland andra orsaker till oro fruktade hon, att brodern på grund av sitt intresse för henne hade framhållit henne i en alltför fördelaktig dager för sin syster, och mer än vanligt angelägen som hon var att behaga, misstänkte hon, att hon alls icke skulle bli i stånd därtill.
Hon drog sig tillbaka från fönstret, rädd för att bli sedd, och då hon gick fram och tillbaka i rummet och sökte lugna sig, såg hon sin morbrors och mosters frågande och förvånade blickar, som gjorde allting värre.
Miss Darcy och hennes bror kommo in, och den fruktansvärda presentationen ägde rum. Till sin förvåning märkte Elisabet, att hennes nya bekanta var åtminstone lika förlägen som hon själv. Sedan hon kom till Lambton, hade hon hört, att miss Darcy var ytterligt stolt, men några få minuters iakttagelse övertygade henne om att hon endast var ytterligt blyg. Hon fann det svårt att avlocka henne annat än enstaviga ord.
Miss Darcy var lång och mera storväxt än Elisabet, och ehuru hon var föga mer än sexton år, var hon
