hemlighållit deras böjelse för varandra, men som det var ett förtroende från Lydias sida, så kan man ju inte undra däröver. Jag är verkligen glad, kära Lizzy, att du blivit förskonad från dessa pinsamma scener, men nu, då det första våldsamma intrycket av slaget är över, måste jag tillstå, att jag längtar efter din återkomst. Jag är dock inte så självisk att jag vill påskynda den, om det faller sig olägligt för dig. — Jag fattar åter pennan för att göra vad jag nyss sade att jag icke ville göra, men omständigheterna äro sådana, att jag icke kan underlåta att allvarligt bedja er alla att komma hit så fort som möjligt. Jag känner min kära morbror och moster så väl, att jag inte alls är rädd för att bedja därom, fastän jag har ännu en bön att framställa till den förre. Pappa reser omedelbart till London med överste Forster för att försöka taga reda på Lydia. Jag vet verkligen inte, vad han ämnar göra, men i sin bittra sorg kommer han säkert inte att vidtaga de bästa och säkraste åtgärder, och överste Forster måste vara tillbaka i Brighton igen i morgon afton. Under så kritiska omständigheter skulle morbrors råd och bistånd vara mycket värdefulla; han skall nog genast förstå mina känslor, och jag litar på hans godhet.
— O, var, var är morbror? utropade Elisabet, störtande upp från sin plats, då hon slutat läsningen av brevet, och ivrig att följa honom utan att förlora en minut av den så dyrbara tiden, men då hon kom fram till dörren, öppnades den av en betjänt, och mr Darcy blev synlig. Hennes bleka ansikte och
