FYRTIOÅTTONDE KAPITLET.
Hela sällskapet hoppades, att brev från mr Bennet skulle komma nästa morgon, men posten kom utan att medföra en enda rad från honom. Hans närmaste visste, att han vid alla vanliga tillfällen var en högst försumlig och trög brevskrivare, men vid ett sådant tillfälle som detta hoppades de, att han skulle visa sig mera fortfärdig. De måste draga den slutsatsen, att han icke hade några angenäma underrättelser att meddela, men till och med om detta skulle de gärna velat bli förvissade. Mr Gardiner hade endast väntat på brev, innan han begav sig av.
När han hade rest, voro de åtminstone säkra om att regelbundet få underrättelse om vad som försiggick, och han lovade vid avresan att söka förmå mr Bennet att återvända till Longbourn så snart som möjligt, vilket var en stor tröst för hans svägerska, som häri såg den enda garantien för att hennes man icke skulle bli dödad i en duell.
Mrs Gardiner med barnen skulle stanna ännu några dagar i Hertfordshire, emedan hon trodde, att hon med sin närvaro kunde vara sina systerdöttrar till hjälp. Hon bistod dem i att sköta om mrs Bennet och var en stor tröst för dem under deras lediga stunder. Deras andra moster besökte dem också ofta och alltid, som hon sade, i avsikt att muntra upp dem, ehuru, då hon aldrig kom utan att omtala något nytt exempel på Wickhams oordentliga och
