Sida:Stolthet och fördom.djvu/397

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
143

— Vad för slag, kommer han hem, och utan stackars Lydia? utropade hon. Säkert kommer han inte att lämna London, förrän han fått reda på dem. Vem ska slåss med Wickham och förmå honom att gifta sig med henne, om han beger sig av?

Som mrs Gardiner började längta hem, beslöts det, att hon och hennes barn skulle resa till London på samma gång som mr Bennet kom därifrån. Den vagn, med vilken de tillryggalade det första skjutshållet på sin färd, förde därför tillbaka husbonden till Longbourn.

Mrs Gardiner var vid sin avresa lika villrådig, vad hon skulle tänka om Elisabet och hennes vän i Derbyshire, som hon varit alltsedan sitt besök där. Hennes systerdotter hade aldrig av sig själv nämnt hans namn, och den svaga förhoppning, som mrs Gardiner hyst, att ett brev från honom skulle inträffa, hade svikits. Elisabet hade icke sedan sin återkomst fått något sådant, som kunde vara avsänt från Pemberley.

Det olyckliga tillstånd, vari familjen för närvarande befann sig, gjorde varje annan ursäkt för hennes nedstämdhet onödig; ingen slutsats kunde därför med fog dragas därav, ehuru Elisabet, som nu ganska väl förstod sina egna känslor, mycket väl insåg, att, om hon icke hade vetat någonting om Darcy, så kunde hon med något större jämnmod ha burit fruktan för Lydias vanära. Hon trodde, att det kunde ha besparat henne en sömnlös natt av två.

När mr Bennet hom hem, såg han lika lugn och filosofisk ut som vanligt. Han sade lika litet, som