Sida:Stolthet och fördom.djvu/43

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37
»Kära vän!

Om ni inte är så medlidsam, att ni kommer och äter middag i dag tillsammans med Louisa och mig, löpa vi risk att hata varandra under återstoden av vårt liv, ty en hel dags tête-a-tête mellan två kvinnor kan aldrig sluta utan gräl. Kom så snart ni kan efter mottagandet av dessa rader. Min bror och de andra herrarna skola äta middag med officerarna.

Er tillgivna
Caroline Bingley.»


— Med officerarna! utropade Lydia. Det förvånar mig, att moster inte talade om det för oss.

— Äta middag ute, sade mrs Bennet, det är mycket olyckligt.

— Kan jag få vagnen? frågade Jane.

— Nej, kära barn, det är bäst, att du rider, därför att det ser ut, som det skulle bli regn, och då måste du stanna över natten.

— Det skulle vara en bra plan, sade Elisabet, om du vore säker på att de inte skulle erbjuda sig att skjutsa henne hem.

— Å, men herrarna måste ha mr Bingleys vagn för att fara till Meryton, och Hursts ha inga hästar till sin.

— Jag skulle mycket hellre vilja åka.

— Men kära barn, pappa kan inte avvara hästarna, det är jag säker på. Man behöver dem för jordbruket, eller hur, min gubbe?