förstånd och hans åsikter, han saknar ingenting utom en smula mera livlighet, och om han gifter sig förståndigt, så kan nog hans hustru framlocka sådan hos honom. Jag tyckte, att han var mycket fiffig, ty knappt en enda gång nämnde han ditt namn. Men fiffighet tycks vara på modet nu.
Förlåt mig, om jag varit alltför djärv, eller straffa mig åtminstone icke så hårt, att du ej tar emot mig på P. Jag kan aldrig bli riktigt belåten, förrän jag fått fara runt kring hela parken. En liten låg faeton, förspänd med ett par små nätta ponnies, skulle vara någonting för mig.
Men nu måste jag sluta. Barnen ha väntat på mig nu i en halvtimme.
Din tillgivna vän
M. Gardiner.»
Innehållet av detta brev väckte hos Elisabet en
storm av känslor, bland vilka det var svårt att
urskilja om glädje eller smärta var förhärskande. De
dunkla och obestämda aningar, som framkallats av
ovissheten om vad mr Darcy kunde ha gjort för att
befordra hennes systers giftermål, aningar, som hon
fruktat att låta få insteg hos sig, då de vittnade om
en godhet allt för stor för att vara sannolik, men
för vilkas riktighet hon på samma gång varit rädd,
visade sig i högsta grad vara med verkligheten
överensstämmande. Han hade med avsikt kommit efter
dem till London och underkastat sig allt det besvär
och all den förödmjukelse, som medföljde en sådan
där efterspaning; härvid hade han måst rikta enträgna
