av din morbror och moster, att du verkligen har sett Pemberley.
Hon svarade jakande.
— Jag nästan avundas dig detta nöje, jag tror nästan, att det skulle bli för mycket för mig att resa dit, eljest kunde jag göra det på vägen till Newcastle. Och du träffade väl den gamla husföreståndarinnan? Stackars Reynolds, hon tyckte alltid mycket om mig. Men hon nämnde naturligtvis inte mitt namn för dig?
— Jo, det gjorde hon.
— Och vad sade hon?
— Att du blivit officer och, som hon fruktade, inte artat dig väl. På ett så långt avstånd som detta, förstår du, bli saker ofta misstydda.
— Ja visst, svarade han, bitande sig i läppen.
Elisabet hoppades, att hon hade bragt honom till tystnad, men efter en liten stund sade han:
— Jag blev överraskad över att se Darcy i staden förra månaden. Jag undrar, vad kan han göra där?
— Han kanske träffar anstalter för sitt giftermål med miss de Bourgh, sade Elisabet. Det måste vara något alldeles särskilt, som förmår honom att resa in dit vid denna tid på året.
— Utan tvivel. Träffade du honom, medan ni voro i Lambton? Jag tyckte jag hörde av Gardiners att du gjorde det.
— Ja, han presenterade oss för sin syster.
— Tycker du om henne?
— Ja, mycket.
— Jag har verkligen hört, att hon förbättrats
