betydligt under de sista två åren. Då jag såg henne sist, ingav hon inte stora förhoppningar. Det gläder mig mycket, att du tyckte om henne. Jag hoppas, att hon kommer att arta sig väl.
— Det tror jag visst att hon kommer att göra, hon har nu kommit över den mest kritiska åldern.
— Passerade ni byn Kympton?
— Jag kommer inte ihåg att vi gjorde det.
— Jag nämner det, emedan det är det pastorat som jag skulle ha fått. En förtjusande plats! Utmärkt trevlig prästgård! Det skulle ha passat mig på alla sätt.
— Hur skulle du ha tyckt om att hålla predikningar?
— Utomordentligt bra. Jag skulle ha ansett det som en del av min plikt, och ansträngningen därmed skulle snart ha blivit högst obetydlig. Man bör inte gräma sig, men sannerligen skulle det inte ha varit något för mig! Lugnet, tillbakadragenheten i ett sådant liv skulle ha motsvarat alla mina föreställningar om lycka! Men det skulle inte så gå. Hörde du någonsin Darcy tala om denna sak, när du var i Kent?
— Jag har hört av en sagesman som jag ansåg vara pålitlig att pastoratet endast villkorligt överläts åt dig, och att saken berodde på nuvarande patronus’ vilja.
— Ja, det låg något av sanning däri. Du kommer ihåg, att jag från början sade dig det.
— Jag hörde verkligen också, att det var en tid då prästerlig verksamhet inte föll dig så på läppen
