borta. Om det varit närmare, skulle hon inte ha rest så snart.
Men den stämning av modlöshet, i vilken denna händelse försatt henne, skingrades snart, och hennes sinne blev åter mera hoppfullt på grund av en nyhet, som då började sprida sig. Husföreståndarinnan på Netherfield hade fått befallning att ställa huset i ordning för sin husbonde, som om ett par dagar skulle komma dit för att jaga under några veckor. Mrs Bennet var i ett tillstånd av nervös oro, Hon såg på Jane, än leende, än skakande på huvudet.
— Nå, nå, således kommer mr Bingley, syster, sade hon (ty mrs Philips var den som först omtalade nyheten). Nå, så mycket bättre. Inte för att jag fäster mig mycket därvid. Du vet, att han inte betyder någonting för oss, och jag vill sannerligen aldrig återse honom. Men i alla fall är han mycket välkommen till Netherfield, om han finner nöje däri. Och vem vet vad som kan hända? Men det angår inte oss. Du vet, syster, att vi för länge sedan kommit överens att inte nämna ett ord om saken. Är det verkligen alldeles säkert, att han kommer?
— Det kan du lita på, svarade mrs Philips, ty mrs Nichols var i Meryton i går på eftermiddagen, jag såg henne gå förbi och gick själv ut för att få veta, om det var sant, och hon sade mig att det verkligen förhöll sig så. Han kommer senast om torsdag, troligen redan om onsdag. Hon var på väg till slaktaren, sade hon, för att beställa litet kött till om onsdag, och hon har tre par ankor, som just äro lämpliga att slaktas.
