Vi vilja alla gärna ge lärdomar, om vi också endast kunna meddela sådant, som inte är värt att lära känna. Förlåt mig, och om du framhärdar i din likgiltighet, gör inte mig till din förtrogna.
FEMTIOFEMTE KAPITLET.
Några dagar efter denna bjudning kom mr Bingley åter på besök, denna gång ensam. Hans vän hade lämnat honom på morgonen samma dag och rest till London, men han skulle komma tillbaka om tio dagar. Han stannade över en timme och var vid särdeles gott lynne. Mrs Bennet bjöd honom att bli kvar över middagen, men med många tacksägelser förklarade han, att han var upptagen på annat håll.
— Nästa gång ni tittar in hos oss, sade hon, hoppas jag att vi få bättre tur.
Han sade, att det skulle bli honom ett synnerligen stort nöje att komma när som helst, och om hon tillät det, skulle han vid första lämpliga tillfälle uppvakta dem.
— Kan ni komma i morgon?
Ja, han var alls inte upptagen den följande dagen, och hennes inbjudning antogs med glädje.
Han kom och det i så god tid, att ingen av damerna ännu hade klätt sig för middagen. Mrs Bennet sprang in i sina döttrars rum i penjoar och endast halvkammad, ropande: — Kära Jane, skynda dig och spring ned! Han har kommit, mr Bingley har kommit, det har han verkligen. Skynda dig, skynda
