som under många månader vållat dem så mycken oro och så många ledsamheter.
— Och detta, sade hon, är slutet på all ängslig försiktighet på hans väns sida! På alla hans systers ränker och all hennes falskhet! Det lyckligaste, förståndigaste och mest tillfredsställande slut!
Om några minuter inträdde Bingley, vars underhandling med hennes far hade varit kort och på saken gående.
— Var är er syster? sade han hastigt, då han öppnade dörren.
— Hos mamma där uppe. Hon kommer ner om ett ögonblick, förmodar jag.
Därpå stängde han dörren och kom fram till henne för att mottaga hennes systerliga lyckönskningar och bevis på tillgivenhet. Elisabet uttryckte ärligt och hjärtligt sin glädje över utsikten att bli hans svägerska. De skakade hand med stor hjärtlighet och, tills hennes syster kom ner, fick hon lyssna till allt vad han hade att säga om sin egen lycka och Janes fullkomligheter, och fastän han var en förälskad man, trodde Elisabet verkligen, att alla hans förhoppningar om lycka i sanning voro grundade, emedan de vilade på Janes goda förstånd och alla förträffliga egenskaper och en genomgående likhet i känslor och smak mellan dem båda.
Det blev en ovanligt fröjdefull afton för dem alla. Janes innerliga glädje utbredde ett så ljuvt skimmer över hennes ansikte, att hon var vackrare än någonsin. Kitty myste och log och hoppades, att hennes tur snart skulle komma. Mrs Bennet kunde icke
