hon efter en stunds eftertänkande icke låta bli att säga: Nej, det är jag inte.
Lady Catherine tycktes vara belåten.
— Och vill ni lova mig att aldrig ingå en sådan förbindelse?
— Nej, jag vill inte avge ett sådant löfte.
— Miss Bennet, jag är häpen och upprörd. Jag väntade att i er finna en förståndigare flicka. Men var inte nog dåraktig att tro, att jag någonsin ämnar ge vika. Jag skall inte avlägsna mig, förrän ni givit mig den försäkran, jag fordrar.
— Och jag skall sannerligen aldrig giva er den, Jag låter inte skrämma mig till något så oförnuftigt. Ers nåd vill, att mr Darcy skall gifta sig med er dotter, men om jag ger er det önskade löftet, skall väl detta göra det alls mera troligt, att deras giftermål kommer till stånd? Antag, att han är fästad vid mig, skulle väl min vägran att antaga hans anbud, göra honom villig att skänka sin hand åt sin kusin? Tillåt mig säga, lady Catherine, att de argument, varmed ni skött er underliga anhållan, äro lika svaga som er anhållan var obetänksam. Ni har i hög grad misstagit er med avseende på min karaktär, om ni tror, att jag låter mig påverkas av sådana övertalningsförsök som dessa. Jag kan inte säga, huruvida er systerson gillar er inblandning i hans affärer, men ni har verkligen icke någon rättighet att inblanda er i mina. Jag måste därför bedja er att inte vidare besvära mig i denna sak.
— Se så, var inte så rask i vändningarna, om jag får be. Till alla invändningar, som jag har
