anseende hos alla hans vänner och göra honom till ett föremål för hela världens förakt.
— Varken plikt eller heder eller tacksamhet har några krav på mig i detta fall. Ingen grundsats, beroende på någondera av dessa, skulle bli kränkt genom mitt giftermål med mr Darcy. Och vad beträffar hans familjs förbittring eller världens ogillande, om den förra verkligen framkallades genom hans giftermål med mig, skulle det icke vålla mig ett ögonblicks bekymmer, och världen i allmänhet skulle ha allt för gott omdöme för att deltaga i föraktet för honom.
— Och detta är er verkliga mening! Detta är ert sista ord! Nåväl då, jag vet nu, hur jag skall handla. Inbilla er inte, miss Bennet, att er ärelystna dröm någonsin skall gå i uppfyllelse. Jag kom för att pröva er. Jag hoppades att finna er resonlig, men lita på det, jag skall vinna mitt mål.
På detta sätt fortsatta lady Catherine att tala, tills de stodo vid vagnsdörren, då hon hastigt vände sig om och tillade:
— Jag tar inte avsked av er, miss Bennet. Jag sänder inga hälsningar till er mor. Ni förtjänar inte någon sådan uppmärksamhet. Jag är mycket allvarsamt förtretad.
Elisabet svarade ingenting, och utan att försöka att övertala lady Catherine att åter stiga in, gick hon helt lugnt in själv. Hon hörde hur vagnen rullade bort, då hon gick uppför trappan. Hennes mor mötte henne, full av oro, vid dörren till sitt toalettrum och frågade, varför lady Catherine inte ville stiga in igen och vila sig.
