släkting göra slut på varje tvivel och med ens bestämma honom för att bli så lycklig, som ett ofläckat namn kunde göra honom. I så fall skulle han icke mer komma tillbaka. Lady Catherine kunde träffa honom på genomresan i London, och hans löfte till Bingley att komma tillbaka till Netherfield måste då brytas.
— Om därför, tillade hon, han inom några få dagar ursäktar sig hos sin vän, därför att han icke håller sitt löfte, så vet jag, hur jag skall förstå saken. Jag skall då uppge varje förhoppning om hans trofasthet. Om han åtnöjer sig med att endast sakna mig, då han kunde ha vunnit mitt hjärta och min hand, så skall jag snart upphöra att sakna honom.
Förvåningen hos familjens övriga medlemmar var
mycket stor, då de hörde, vem deras gäst hade varit,
men de läto sig helt fogligt nöja med samma
antagande, som hade stillat mrs Bennets nyfikenhet,
och sålunda besparades Elisabet många retsamma
frågor om saken.
Morgonen därpå, då hon kom ner, mötte hon sin far, som kom ut från biblioteket med ett brev i handen.
— Lizzy, sade han, jag sökte dig just, kom in i mitt rum.
Hon följde honom dit, och hennes nyfikenhet att få veta, vad han hade att säga henne, ökades av det antagandet, att det på något sätt stode i sammanhang med det brev, han höll i handen. Den tanken
