du vid läsningen därav någon tro till dess innehåll?
Hon förklarade, vilken verkan det haft på henne och huru så småningom alla hennes fördomar blivit undanröjda.
— Jag visste, sade han, att vad jag skrev måste vålla dig smärta, men det var nödvändigt. Jag hoppas, att du har förstört brevet. Det är en del, i synnerhet början därav, som gör mig ängslig, då jag tänker, att du har möjlighet att läsa om den. Jag minns några uttryck däri, som med rätta hos dig skulle kunna väcka hat till mig.
— Det där brevet skall visst bli uppbränt, om du tror att detta är av vikt för bevarandet av min kärlek, men fastän vi båda ha skäl att tro, att mina åsikter inte äro fullständigt oföränderliga, så hoppas jag, att de inte växla alldeles så lätt, som det finns anledning att antaga.
— Då jag skrev det där brevet, svarade Darcy, trodde jag, att jag var fullkomligt lugn och behärskad, men sedan har jag blivit övertygad om att jag skrev det i en ohyggligt bitter stämning.
— Brevets början vittnade måhända om bitterhet, men detta gäller inte om slutet. Avskedsorden äro ju helt kärleksfulla. Men tänk inte längre på brevet. Känslorna hos den person, som mottog det, äro nu så vitt skilda från vad de då voro, att alla obehagliga omständigheter, som stå i sammanhang därmed, måste förgätas. Du måste tillägna dig något av min filosofiska uppfattning — Tänk på det förflutna endast då minnet därav skänker dig nöje.
