ständigt talade, tänkte och blickade endast för att vinna ditt bifall. Jag piggade upp dig och intresserade dig, därför att jag var så olika dem. Hade du inte varit verkligt älskvärd, skulle du ha hatat mig därför, men trots dina bemödanden att förställa dig voro dina känslor alltid ädla och rättrådiga, och i ditt hjärta föraktade du djupt de personer, som så ihärdigt fjäskade för dig. Se så — nu har jag besparat dig besväret att redogöra därför, och, när allt kommer omkring, börjar jag tro, att det är alldeles riktigt. Du vet sannerligen inte något verkligt gott om mig — men ingen tänker på sådant, när han blir förälskad.
— Var inte den ömhet, du visade Jane under hennes sjukdom på Netherfield, något gott?
— Den kära Jane! Vem kunde ha gjort mindre för henne? Men för all del gör det till en dygd. Mina goda egenskaper stå under ditt beskydd, och du får överdriva dem så mycket som möjligt, och till gengäld tillkommer det mig att söka tillfällen att reta dig och gräla med dig, så ofta det kan ske, jag skall genast börja genom att fråga dig, vad det var som gjorde dig så obenägen att slutligen göra slag i saken? Vad gjorde dig så skygg för mig vid ditt första besök och sedan, när du kom hit på middag? Varför såg du ut, när du besökte oss, som om du inte brydde dig om mig?
— Därför att du var allvarsam och tyst och inte uppmuntrade mig på något sätt.
— Men jag var så generad.
— Det var jag också.
