fortsatte därför att bedja om en förklaring av hans två skäl.
— Jag har alldeles ingenting emot att förklara dem, sade han, så snart hon tillät honom att tala. Antingen väljer ni detta sätt att tillbringa er afton, därför att ni har förtroenden att meddela varandra och hemligheter att tala om, eller därför att ni äro medvetna om att era figurer framträda mest till sin fördel, då ni går; om det första är fallet, skulle jag på ett mycket opassande sätt tränga mig på er, i det andra fallet däremot kan jag beundra er mycket bättre, där jag sitter vid brasan.
— Det var rysligt, utropade miss Bingley, jag har aldrig hört något så gement. Hur ska vi kunna straffa honom för sådana ord?
— Ingenting är lättare, om ni har lust, sade Elisabet. Vi kunna alla plåga och straffa varandra. Reta honom, skratta åt honom! På så förtrolig fot som ni står med honom, måste ni veta, hur det skall tillgå
— På min ära, det vet jag inte. Jag försäkrar er, att min förtrolighet inte ännu har lärt mig det. Att reta en person med lugnt lynne och själsnärvaro! Nej, nej, jag känner, att han därvid kan bjuda oss spetsen. Och vad skratt angår, så ska vi inte göra oss löjliga genom att försöka skratta utan anledning. Mr Darcy kan lyckönska sig.
— Mr Darcy är inte något föremål för skratt! utropade Elisabet. Detta är en ovanlig förmån, och jag hoppas, att den fortfarande kommer att bli ovanlig, ty det skulle för mig vara en stor förlust att ha
