fyrspänd vagn för att se på stället och blev så förtjust i det, att han genast träffade överenskommelse med mr Morris, att han ämnar flytta dit före slutet av september, och att några av hans tjänstfolk komma till platsen redan i slutet av nästa vecka.
— Vad heter han?
— Bingley.
— Är han gift eller ogift?
— Jo, kan du tänka dig, ogift! En ogift, mycket förmögen man; fyra eller fem tusen pund om året. Vilken härlig utsikt för våra flickor!
— Hur så? Vad angår det väl dem?
— Kära du, svarade hans hustru, nu är du verkligen tråkig! Du förstår väl, att jag tänker på att han skall gifta sig med en av dem.
— Är det hans avsikt, då han bosätter sig här?
— Avsikt! hur kan du prata sådana dumheter? Men det är mycket troligt, att han kan bli kär i en av dem, och därför måste du göra honom ett besök, så snart han kommer.
— Det tycker jag inte är skäl i. Du och flickorna kunna ju fara dit, eller du kan låta dem fara ensamma, vilket kanhända vore ändå bättre, ty då du är lika vacker som någon av dem, skulle det kunna hända, att mr Bingley tyckte bäst om dig av hela sällskapet.
— Kära du, du smickrar mig. Jag har visserligen sett ganska bra ut, men jag kan inte skryta av att det är något märkvärdigt med mig numera. När en kvinna har fem fullvuxna döttrar, bör hon sluta att tänka på sitt eget utseende.