— Vad han säger om flickorna är ganska förnuftigt, och om han är benägen att lämna dem skadeersättning, så skall jag inte bli den, som motarbetar honom.
— Fastän det är svårt, sade Jane att gissa, på vad sätt han ämnar bereda oss den gottgörelse, som enligt hans åsikt med rätta tillkommer oss, är likväl denna önskan hedrande för honom.
Vad som gjorde det starkaste intrycket på Elisabet var hans utomordentliga vördnad för lady Catherine och hans välvilliga avsikt att döpa, viga och begrava sina församlingsbor, när helst det erfordrades.
— Han måste vara en mycket egendomlig person, sade hon. Jag kan inte få honom klar för mig. Det är något mycket uppstyltat i hans stil. Och vad kan han mena med att be om tillgift för att vara fideikommissarie? Vi kunna väl inte antaga, att han skulle avstå därifrån, om han kunde. Kan han vara en förståndig man, pappa?
— Nej, kära du, det tror jag inte. Jag hyser stora förhoppningar att finna honom vara raka motsatsen. Det är en blandning av kryperi och viktighet i hans brev, som lovar gott. Jag längtar att få se honom.
— Vad stilen beträffar, sade Mary, tycks hans brev inte vara bristfälligt. Tanken om olivkvisten är kanhända inte alldeles ny, men jag tycker, att den är väl uttryckt.
För Catherine och Lydia voro varken brevet eller brevskrivaren vidare intressanta. Det var hart när
