saken och för att fråga, när mr Denny kommer tillbaka från London.
Lydia tillsades av sina två äldsta systrar att hålla sig tyst, men mr Collins, mycket förnärmad, lade ifrån sig boken och sade:
— Jag har ofta märkt, huru litet intresserade unga flickor äro av böcker med allvarlig prägel, ehuru de äro skrivna endast till deras bästa. Jag tillstår, att det förvånar mig, ty säkerligen kan ingenting för dem vara så värdefullt som undervisning. Men jag vill inte längre besvära min unga släkting.
Därpå vände han sig till mr Bennet och erbjöd sig att spela ett parti bräde med honom. Mr Bennet antog utmaningen och anmärkte, att han gjorde rätt i att låta flickorna hållas med sina ytliga nöjen. Mrs Bennet och hennes döttrar bådo ytterst artigt om ursäkt för det avbrott, Lydia gjort, och lovade, att det icke skulle hända en gång till, om han ville återtaga sin bok, men sedan mr Collins försäkrat dem, att han icke hyste någon ovilja mot sin unga släkting och aldrig skulle uppfatta hennes uppförande som en förolämpning, satte han sig med mr Bennet vid ett annat bord och gjorde sig i ordning till brädspelet.
FEMTONDE KAPITLET.
Mr Collins var icke en intelligent man, och hans naturfel i detta hänseende hade endast i ringa mån motverkats av uppfostran eller umgänge, då han
