nifierade naturfenomen och inpassa dem i en sinnrikt konstruerad världsåskådning. Den säkraste vägen till en förklaring av Höners väsen är en riktig tolkning av namnets betydelse. Emellertid har ingen av de framställda derivationerna helt godtagits av den moderna lingvistiken[1].
Av stort intresse synes mig Vigfussons tolkning vara[2]. Han sammanställer Höner med det grekiska κυκνος (sanskr. sakunas), vilket betyder svan (lat. cygnus). Hoffery gör gällande, att härledningen går över ett urgermanskt *hohnijas, motsvarande adjektivet κυκνεῖος (ej subst. κυκνος), "den svanliknande", vilket han överför på sin uppfattning av Höner som molngud. Skulle uppslaget överhuvud vara riktigt synes det ej vara av avgörande betydelse, om Höner uppfattas substantiviskt eller adjektiviskt.
Mot denna tolkning är emellertid en viktig invändning att göra. Höners tillnamn, "den snabbe asen", "Långben" och "Gyttjekonung", vilka givetvis äro reliktföreteelser från äldre föreställningar om guden, i vilka sambandet med en fågel ingått. Den snabbflygande svanen kan väl kallas gyttjekonung men ej långfotad. Detta passar däremot väl på en annan vit vattenfågel nämligen storken, något som redan Vigfusson påpekat, utan att dock söka förklara den motsägelse som därigenom uppstår.
Jag är därföre böjd att tro, att tolkningen är oriktig. Höners betydelse måste sökas på annat håll. I stället har jag frågat mig, om icke Höner kunde ställas i samband med storkens latinska namn: ciconia. Lektor Erik Brate har visat mig tillmötesgåendet att underkasta denna fråga nedanstående prövning. Storken heter lat. cicōnia, och om ordets härledning meddelar A. Walde, Lateinisches Etymologisches Wörterbuch, 2 Aufl., Heidelberg 1910 följande: cicōnia, praenest. [nach Plaut. Truc, 691] cōnia 'Storch'; vielleicht zu
- ↑ W. Golther: Handbuch der germanischen Mythologie, Leipzig 1895, s. 397 ff.
- ↑ G. Vigfusson: Corpus poeticum boreale, I, sid. cii.
