guldskimrande yta, men icke skulle man tro sig vara i närheten af en ganska betydlig stad.
På vägen från Dunkehallar finner man ett litet präktigt parti, högt öfver staden, ett litet vattenfall, som skuttar bland stenarne, än sköljer öfver klipporna, än kastar sig på sidan om dem, små qvarnar med gamla stugor, och nedanför dem nätta landthus med vackra trädgårdar, det hela friskt leende, grönt, vattenskummande, just något att se på och glädja sig åt, i fall man har sinne för sådana der små landskapsstudier.
Vill man skåda mera storartade vattenfall, skall man resa ut till Husqvarna, öster ut. Man far förbi landtegendomarne Rosenlund och Sanna och ser, i fall man fäster blicken på den södra synranden, på långt håll Taberg, som med sin tvärt afskurna sida står skarpt upp mot luften.
Längre fram har man på höger hand, invid vägen, spår af några gamla vallar. Det är lemningar efter Rumblaborgs gamla fäste, som anlades af Albrecht af Mecklenburg och var kändt under Engelbrechts frihetskrig samt åt den kringliggande trakten gaf namnet Rumblaborgs län.
Der möter man Husqvarnaån, vid hvars sida man sträfvar upp till fabriken, hvilken har det härligaste läge vid det nedersta af de många vattenfallen, som ån gör. Husqvarna-naturen är otvifvelaktigt en af de allra vackraste i Sverige. På klippsluttningarna der finner man en frodig växtlighet, högresta, lummiga träd, blommor och saftig grönska öfver allt. Det är färg i den taflan, och det är kraft i teckningen också. Men äfven på andra sidan om Jönköping finner man vacker natur. Man far på en väg, som sträfvar betydligt högre upp än jernvägen, hvilken man följer ett stycke norr ut. Det bär ständigt upp för genom björkskog och ekdungar, förbi Björneberg och Tolarp,
