X.
Bland sydsvenskar.
Har ni sett Smålands vackraste del? frågade mig en
tillfällig reskamrat, då jag en dag for omkring i Jönköpings län,
utan omsorg för hvart vägen ledde. Jag framstälde en på
gammal turisterfarenhet stödd förmodan, att den vackraste delen vore
väl Jönköpings omgifningar; men då log reskamraten öfver min
okunnighet och uttalade sitt medlidande med herrar »turister»,
som aldrig förstå att söka upp just det som de företrädesvis
borde se.
»Vårt Småland är ej kändt så som det borde vara, tillade han. Man tror det vara fult, ty man dömer efter de trakter, genom hvilka jernvägen dragits statsbanan nämligen; men nu hafva vi lyckligtvis fått en jernbana, som kan skaffa rättvisa åt landskapet. Ni skall från Vislanda taga vägen ned åt Blekinge, så skall ni få se hvad vacker natur vill säga.»
Derpå skildrade han med verklig hänryckning den trakt, han kallade »Smålands vackraste del». Det der måste jag naturigtvis se, och så drog jag åt det hållet. Först måste jag dock göra ett besök i Vexiö.
Vägen från Alvesta till staden i Kronobergs län är ganska vacker, utan att dock bjuda något särdeles anmärkningsvärdt. Jernvägsföretaget lär bära sig ganska godt, och både Vexiö och omgifningar äro dermed nöjda. Såsom flera andra enskilda banor, har äfven denna blott två vagnklasser, kallade den första
