luften, med väggar och tak af grönskande, präktiga träd, med solglimtar mellan väggspringorna och med mera dylikt i ren natur, d. v. s. ren natur en smula hyfsad, har man också en storartad matsal inom hus, luftig och frisk, vackert utstyrd, utan öfverdrift, men också utan tecken till torftighet. Der äter man förträffligt oeh dricker ej dåligt, under det man uppassas af en mycket allvarsam herre i glasögon — det var åtminstone händelsen vid mitt besök der, — hvilken har en verkligt lärd hållning, utan att derför vara tafatt med knifvar och gafflar, och som man skulle vilja kalla doktor. »Hvad tror doktorn om den färska laxen?» »Får jag besvära doktorn med att ge mig litet mera bröd?» o. s. v. Det faller sig så naturligt.
Musiken spelade Rossini och Söderman och många andra, och glasen fyldes här och der i fria luften, och samtalen voro lifligare och sällskapligheten ganska angenäm, men utanför Tivoli gick det egentliga »folket», hvilket icke tyckes hafva tillträde till sjelfva helgedomen. Solen lyste dock både utom och innanför Tivoliområdet, och »folket» fick några strålar med, alldeles kostnadsfritt och utan att det var »presenteradt».
Det var en härlig afton. Solen sjönk ned långt borta på slätten någonstädes. Det såg ut som hade det varit på hafvet. Då passade månen på och stack sig upp på andra sidan öfver boktopparne, och det var silfver i stället för guld, om också endast matt sommarsilfver. I de månbelysta parkgångarne svärmade artillerister och sköna jungfrur mycket hyggligt och anständigt, men gladt och språksamt, och hvarje artillerist hade minst en sådan skön jungfru vid armen. Det är garnisonslifvets fördelar.
Vendes artilleri är en vacker trupp, och hvarje man för sig ser också bra ut. Men oaktadt detta, oaktadt den vackra promenaden, oaktadt de utmärkt snygga, regelbundna och gladlynta
