Ändtligen är man examinerad och approberad bad- och brunnsgäst, och man kan börja sin verksamhet som sådan.
Klockan är sex på morgonen. Man stiger upp. Det finnes visserligen de som lemna sängen först två à tre timmar senare, men de förstå ej att iakttaga sin sanskyldiga nytta och vi lemna dem i »bäddens qvafva iden».
Först en blick genom det öppnade fönstret. Vädret är klart och vackert. En lätt bris krusar vattenytan, vestlig vind och godt segelväder. Sedan man klädt sig, slår man sig ej ned vid kaffebordet, hvilket dukas först efter flere timmar, utan vandrar ned till badhuset, der brunnsdrickningen ock försiggår.
Det doftar så friskt från hafvet och från de små trädgårdarne. Den som tror att Lysekil icke har gröna träd och buskar samt äfven blommor, misstager sig mycket; men träden få akta sig för vestan, hvilken här icke uppträder i sefyrgestalt, utan med skarpa anfall på växtligheten. De träd som ej äro skyddade mot vestan, komma aldrig långt i höjden. På många ställen ser man träd, som äro ganska lummiga och vackra nära marken, men hvilkas toppar äro fullständigt aflöfvade. En särdeles vacker trädgård, utmärkt för sina skuggrika träd, sina jordgubbar, sina förtjusande rosor och den rika murgrön som kläder en hel klippvägg, är tullinspektor Bundsens. En annan lummig och sval, om också ej så blomsterrik, är den gamla Mollénska trädgården, der Sabina skänker ut vatten, d. v. s. der man betjenas med sodavatten från ett stånd, på hvars framsida spikats namnbrädet (»Sabina») från något gammalt fartyg, som lagt sig till hvila.
I badhuset saknas ej heller vatten. Se bara hvilken vördnadsbjudande styrka af buteljer, flaskor, krus och glas, som väcker vår uppmärksamhet så snart vi nalkas badhusets öfra veranda, hvilken också är brunnssalong. Två stora, runda bord stå redan
