hafva fortfarit med den sysselsättningen några timmar, är det tid att taga t. ex. varmbad. Efter badet börjar åter vandringen, hvarefter det är tid att äta middag.
Ofvanpå middagen återtages förmiddagens sysselsättning, afbruten möjligtvis af en seglats på ett par timmar, och så kommer qvällen, hvarefter det är slut med den dagens arbete. Det är otvifvelaktigt ganska ansträngande, men lär också vara mycket helsosamt.
Det gifves dock andra, hvilka redan kl. 7 på morgonen hoppa i kallbassinen hos Kalle Hare, kallbadhusets för herrar uppmärksamme syssloman, derpå frukostera och sedan utan dröjsmål kasta sig i en segelbåt, låta båtföraren sticka ut till sjös och ej komma igen förr än till middagen, hvarefter de åter ila ned i båten och fara af för att återvända sent på aftonen. Somliga lefva ständigt på sjön, andra ständigt i land, de flesta dela dock sin tid mellan begge, och det torde väl vara det rättaste.
Man kan få bad af nästan alla möjliga slag. Baderskorna äro alla skickliga i sitt yrke och arbeta i sitt anletes svett med dussintals kroppar hvarje dag.
Men sedan man tagit ett visst antal varmbad, förklarar professoren det vara tid att öfvergå till »halfbad», en förberedelse för kallbaden. Det är kanske icke alla som veta hvad ett »halfbad» vill säga. Det är en föga angenäm tillställning, men som lär vara »obegripligt nyttig». Först springer man sig varm, sedan rusar man in i n:o 15 eller n:o 16, sliter af sig kläderna i afklädnadsrummet och störtar utan tvekan — den minsta tvekan skulle skämma alltsamman — in i badrummet samt bums i karet, som innehåller mycket litet, men ganska svalt vatten. Hu! Man vill krypa helt och hållet under vattenytan, men vattnet räcker ej till, och baderskan fattar med starka händer den olycklige och fasthåller honom i sittande ställning, så att vattnet täcker
