i en utomordentligt vacker trakt, på högra stranden af Dalelfven, hvilken här bugtar sig mellan de mest intagande landskapsstycken.
När jag besökte stället var den präktiga bron, som leder Bergslagernas jernväg öfver elfven, ännu ej fullt gångbar. Man kunde visserligen försöka att hoppa på stockarne högt öfver den brusande elfven eller balansera sig fram på de smala plankor som här och der sträckte sig mellan dessa stockar, och vi sågo verkligen ett par arbetare nyttja detta fortskaffningsmedel för att skaffa sig en genväg; men mitt ressällskap och jag föredrogo att vandra ned för backen till elfstranden, der en flottspång förde öfver det här ganska breda vattnet, och det var en ganska behaglig vandring, trots de stora timmerflottar som på ena sidan tycktes hota att dansa ned mot spången och krossa henne, samt den brusande forsen å den andra sidan. Åt hvilket håll man här kastar blicken, har man en präktig utsigt.
Den motsatta stranden är ganska brant. Der äro lemningar af vallar och grafvar från det gamla berömda fästet Borganäs, som en gång innehades af Jösse Erikssons folk och eröfrades af dalkarlarne 1434. Snart anländer man till Hushagen, som varit statens tillhörighet, men nu eges af Stora Kopparbergs bergslag. Det är der den stora jernverksanläggningen försiggår. Nämnda bergslag ämnar till verket använda 4 millioner kr. Midsommaren 1873 börjades arbetet, hvilket skall vara färdigt till hösten 1877. När detta är fullbordadt, lär bergslagen vilja bygga ännu två, nämligen ett i Öster-Dalarne och ett i Vester-Dalarne, men såsom manufaktureringsplats skall Domnarfve-verket ensamt användas.
De arbeten som redan äro verkstälda lära hafva medtagit halfannan million kr., och likväl äro de nästan endast underjordiska. De äro af en sådan betydenhet, att jag tror det skulle intressera många att erfara något närmare om dem.
