genom de många magasinsvindarne, högt på trappstegsgafveln, hvarifrån man njuter af den präktigaste utsigt öfver Östersjön.
På andra sidan Novgorodgränden stryker en gammal mur, som stänger en vacker trädgård samt här och der öfverskuggas af lummiga trädpartier, under hvilka man ser svaga spår af igenmurade hvalfbågar. När Brunius en gång kom till Visby och gick förbi denna mur, sade han genast, att der otvifvelaktigt varit hvalfbågar, hvaraf han åter drog den slutsatsen, att dessa tydde på en bazar, der handelsmän från Novgorod drifvit köpenskap.
Fäster man afseende vid den förslagsmeningen, så gör inbillningen lätt upp en hel tafla full med ryska handelsmän i långa pelsrockar, som hålla till i gränden, och tyska »expediter» från Danzig och Lübeck, som söka lura ryssarne, och Visbymatronor, som låta lura sig af både ryssar och tyskar, en småhandel i fria luften, men en storhandel kanske längre in, under hvalfbågarne, eller här uppe i det gamla huset.
Går man Strandgatan fram, kommer man snart till en ännu högre trappstegsgafvel, något på sina åtta våningar. Det är det gamla Dubbska eller Liljehornska huset, också en byggnad från Visbys blomstringstid. Detta hus hotade för några år sedan att vräka sin höga gafvel öfver gatan, och likväl byggde en oförskräckt man ett vackert nutidshus midt emot. Mannen, som var krigare, kallades med anledning deraf för den oförskräcktaste officer i hela svenska hären. Huset med den hotande gafveln räddades likväl, återstäldes i sitt gamla skick och vittnar nu helt ståtligt om stadens välmaktsdagar.
Ännu några steg, och man står åter nedanför en trappstegsgafvel, men af ännu ålderdomligare utseende och som kanske är den byggnad, hvilken bäst bibehållit sitt medeltidsanlete. Der är nu stadens apotek, och inne i apoteket ser man gamla,
