Gotland fördrifna munkar tala om en skatt, »en gås med tjugufyra små ungar, allt af tungt, välsignadt gull», som skulle finnas i S:t Clemens’ kor i Visby, samt att Salzwedel skyndade dit, sökte och fann skatten, vardt borgare i Visby, gift med skön Gertrud och derjemte »af gyllne gässens afvel rik och slöt som stadens styresman, med rykte att det i dygd och kraft ej fans en slik».
Man tror att S:t Clemens brändes af lübeckarne år 1526, men att den ofvan nämda Helig-Ands-kyrkan bränts år 1509, likasom S:t Olof, hvars lemningar finnas i botaniska trädgården.
De begge »systerkyrkorna» S:t Drotten och S:t Lars förmodas också vara uppförda på tiohundratalet. Af den först nämnda finnas tornet och yttermurarne qvar, men hvalf och pelare hafva länge sedan fallit, och portalerna äro plundrade. Namnet anses af några hafva kommit från det fornsvenska drotin, droten, höfding, furste, herre, och vara i närvarande fall lika med Gud; men andra mena och tyckas hafva större skäl för sin åsigt, att namnet är en förvrängning af »treenighet» och att kyrkan kallats trefaldighetskyrkan.
I afseende på templens nära granskap och det gamla namnet »systerkyrkor», som de lära länge burit, får man åter höra en på olika ställen i verlden ofta upprepad historia om tvenne systrar, som ej kunde trifvas i samma kyrka och derför läto bygga hvar sin, en förklaring som torde helt och hållet höra till sagans område.
S:t Lars, den andra systerkyrkan, lärer alldeles icke vara bygd af någon afundsjuk syster, utan af de i Visby bosatte Vismarske köpmännen. De utländske affärsmän som slogo sig ned den stora gotländska handelsstaden förenade sig ofta nationsvis för att uppföra kyrkor och bilda särskilda församlingar. S:t Lars är märklig bland annat derför, att den är den enda korskyrka af alla dessa gamla tempel. Byggnadssättet visar den
