sinne för det sköna i allmänhet, och ett bland intygen derpå finner man i den allmänna hågen för blomsterskötsel och trädgårdsanläggningar. Man ser kanske knapt något hus på landet som ej har sin väl vårdade trädgårdstäppa, stundom en riktigt präktig trädgård.
Äfven offentliga planteringar och trädgårdsanläggningar gå raskt framåt. Åtskilliga sådana finnas i Visby och främst bland dem står den botaniska trädgården, som anlades för ett par årtionden sedan och nu, tack vare Gotlands ypperliga jordmån och klimat samt omvårdnad, är en skön lustgård, på en gång den vackraste promenadplats man kan finna i en liten stad och äfven till praktiskt gagn genom undervisning om ädla växters värd och skötsel, en anläggning som främjar håg och smak för skön trädgårdskonst, väcker, såsom någon uttryckt sig, kärlek till det som förskönar, förljufvar, förädlar lifvet. Visby botaniska trädgård och det deltagande hvarmed han omfattas af stadens invånare kunde tjena till föredöme i detta afseende för månget stort samhälle.
Det är ett sällskap, det s. k. D. B. V., som låtit anlägga i fråga varande trädgård, hvilken är utförd efter ritning af Daniel Müller. När man skildrar Visby, kan man ej underlåta att också säga några ord om sällskapet D. B. V., till hvilket staden står i tacksamhetsskuld.
För sex årtionden sedan hade tio unge män från Visby kommit tillsamman för att bada vid foten af Snäckgärdets romantiska klippor, ett naturskönt ställe norr ut från staden. Flere bland dem buro namn som gjort sig bekanta äfven på fastlandet, såsom Lars Stenberg, Nils Cramér, Göran Fåhræus m. fl. De unge männen kommo öfverens om, att man här allt framgent skulle i glädje och gamman, samt med orubbad kärlek till de kroppsöfningar, för hvilka gotländingen gjort sig känd, så
