söndagen är Norrköping sommartiden nästan folktom, men då äro stadens omgifningar så mycket talrikare befolkade. Det är i synnerhet på stränderna af Motala ström utanför staden man då söker svalka och förströelse för att hemta krafter till den näst följande förmiddagens ansträngningar.
Under sådana förhållanden kan en främling, som reser endast för sitt nöjes skull, ej finna sig särdeles uppmuntrad, i fall han en varm sommardag anländer till Norrköping och går ut att studera stadslifvet. Har man deremot något allvarligare ändamål för sin resa och eger man lyckan att här mottagas af vänners omsorger samt att föras in i de storartade, mångfaldiga arbetslägenheterna och göras bekant med stadens talrika inrättningar för äfven de andliga behofvens tillfredsställande, skall man snart finna hvilket betydelsefullt och i hög grad aktningsvärdt samhälle Norrköping är.
Staden eger ett godt herberge för resande, många sådana kanske, men det förnämsta är otvifvelaktigt det stora hotellet vid Karl Johans torg, i granskapet af bangården och en särdeles vacker park. I detta hotell är man ganska godt herbergerad, men en brist är dock att hotellet saknar mathållning. Frågar man efter matsalen, underrättas man om, att »spisning» eger rum på »W 6», ett godt värdshus vid Norra Strömgatan, snedt emot Oskar Fredriks bro, samt i ett annat värdshus på Strömsholmen, den lilla vackra ön, ett stycke nedanför nyss nämnda bro. Det senare stället är sommartiden särdeles angenämt.
Man löper således icke fara att svälta, äfven om man är främling här, men nog vore det att föredraga i fall hotellet kunde sörja för hungerns tillfredsställande lika fördelaktigt som för tak öfver hufvudet. Ett nytt hotell var under byggnad sistlidne sommar, likaledes i granskapet af bangården, nära teaterhuset, och det tycktes komma att bjuda på ett stort antal rum,
