De tre ugnar, genom hvilka gjutningen skulle gå, hade tändts redan kl. två dagen förut och den egentliga uppeldningen börjats kl. elfva på aftonen. Nu var allt färdigt. Ugnarne öppnades, malmen skoflades i, formen började fyllas, eldgnistorna rykte som i det präktigaste fyrverkeri under den grymmaste hetta, men det räckte ej länge, ty inom få ögonblick var gjutningen verkstäld. Huru vida den var lyckad, kan man icke genast veta, ty kanonen skall svalna en god tid, innan han kan undersökas.
Strax derpå göts från en fjerde ugn åtskilliga stora projektiler. Arbetarne slängde eldbränderna omkring sig och svängde med vild fart sina glödgade jerntänger, men allt tillgick för öfrigt med mycken ordning, och officerarne förklarade sig nöjda med sjelfva processen.
Det var den nionde stora kanonen af samma kaliber, som Danmark låtit gjuta vid Finspong. De äro förskräckliga att påse, dessa åtta, der de ligga i olika verkstäder för att undergå sin fulländning. Längden är sex mètres, öppningen håller 28½ centimètres, vigten är 600 svenska centner, och de dertill hörande projektilerna väga hvar och en sex centner. De äro bland de allra största kanoner som någonsin gjutits, och hvarken för Sveriges eller Nederländernas räkning har någon dylik utgått från Finspong. De danska skola användas att bestycka fästningsverken åt sjösidan vid Köpenhamn. Om icke fullt så stora, äro dock de nederländska kanonerna ej heller små, hvilka gjötos under inseende af kapten Veen Valckoch löjtnant Bischop.
Med filialbruken Lotorp och Sten samt godset Fiskeby och Skälf har Finspong omkring 800 arbetare och 33 tjenstemän, såsom verkmästare, förvaltare, bokhållare m. fl. Hela befolkningen på Finspongs-godset lär uppgå till mellan 4- och 5,000.
