Sida:Ströftåg här och der i Sverige.djvu/91

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
86

Linköpingska stornäringarna, ty der reser sig nu en storartad byggning, som innefattar en pappersmassefabrik, synnerligen för halm. Ej långt derifrån ligger en ångsåg och, något närmare staden, Linköpings mekaniska verkstad.

Vid pappersmassefabrikens byggande hittades förlidet år en runsten i godt stånd, hvilken nu står på en höjd nära slussen, hvarifrån man har den bästa utsigten öfver Roxen. Stenens inskrift är: »Verun let resa sten thena eftir Boa, sun sin, aouk eftir Eskerthi, totr sina. Kuth hiulfi seol thera». Öfversättning torde vara öfverflödig.

Till upplysningens främjande har Linköping ett år 1861 anlagdt gasverk, som kostade 105,000 kr., och till törstens släckande samt renlighetens vidmakthållande är man nu sysselsatt med anläggande af en vattenledning som föres från Tannefors ofvan nämnda by samt har en behållare på en liten höjd vester om staden.

För undervisningen har Linköping, såsom bekant, sitt högre elementarläroverk, hvilket råder öfver ett stort antal stipendier, ett enskildt elementarläroverk för flickor, ett folkskolelärare-seminarium, flera folkskolor, deraf särskildt för flickor, en enskild realskola för gossar samt flera andra skolor. Särskildt torde den ofvan nämnda Ljungstedtska friskolan böra utmärkas. Hon är stiftad af en afliden generalkonsul A. Ljungstedt, hvilken dertill år 1818 skänkte 80,000 kr. Gåfvan ökades sedermera genom testamente af fru Ljungstedt på 55,512 kr. Det nya skolhuset uppfördes år 1853 för 85,200 kr. Skolan är delad i sex klasser, och undervisningen lemnas af en föreståndare, fyra lärare och två lärarinnor. Till inrättningen hör äfven en söndags- och aftonskola.

Linköping har ett par boklådor, af hvilka i synnerhet den Sahlströmska, som innehafves af H. W. Tullberg och A. Adler,