egentligh Kött kallar/ för Menniskian til Spijs brwkar; uthan ock hennes andra Inelfwar och Ledemoter/ hwilke effter sin åtskillige constitution, och åtskilligt Födzel aff sigh gifwa. The Ledemoter som ytterst sittia/ såsom Fötter/ Öron/ Mulan/ etc. äre hårda til förtäras/ och gifwa ringa Födzel. Hiertat/ Miältan/ Niwrarne/ Leffren och annat hwad hårdachtigh Substantz hafwer/ är ock swåre til at försmältas/ och hafwa ingen godh Safft. The som någhot blötare Kött hafwa/ som Tungan och Lungorne/ äre lättare. The som äre weeke och kalle/ som Hiärnan och Märg/ göra uthi Magan een Wämjelse/ och förorsaka myckin Slem. Hwarföre skola the tilreedas medh Salt och Peppar/ hälst Hiärnan. Magen och Tarmarne försmältas ey heller lätteligen; doch blifwer Magan utaff feete Höns och Gäss för een Magastärkcning offta brwkat. Hwad andra Inälfwar anlanger/ så äre the ey myckit til Spijs brwkelighe. Och blifwer en Åtskillna märckt/ icke allenast uthi så åtskillige Leder; uthan ock uthi een/ såsom til Exempel: Kött/ thet finnes icke allestädes lijka/ Ty annorledes är thet til Smak och Gestalt/ thet som sitter på Halsen/ än thet som sitter på Bogen: Thetta är hårdare och hafwer ey så söt Smak/ som thet ther sitter emellan eller uth medh Benen och Knokorne.
Om Fyrafoota Diwrs Kött i Synnerhet.
CAP. IX.
Thet hafwer wäl sin wäg at man ett glupskt swijn döder
Thet man föruthan gangn/ och medh bekostnad föder.
