Men Koor och meenlös Fåår/ oskyldigt slå i hiäl/
Som gifwa oss sin Skatt/ hwad hafwer thet för skäl?
Wij görom Oost och Smör/ utaff Koo-Miölken söta/
Fåår-ull oss Klädher geer at slijta och förnöta.
En Oxe slå ihiäl/ hwad haar ther för beskeed?
Wårt Sädzland plöijer han/ och drager heem wår weed:
Til annat arbet swårt/ när som man honom tämer/
Sin Hals han när man wil/ til Oket strax beqwämer:
Doch när han haar tient uth/ han plötzligh taas af dagh/
Alt för sin trogna tiänst/ medh itt Yxhamamr slagh:
Aff arbet när han Hals är offta blifwin swullin/
Blir han medh skarp en Knijff/ på sidstan wedergullin.
Thet haar fast bättre skäl/ at man geer ther på acht/
At man the Willdiwr snell/ kan fånga medh sin Jacht.
Then som i stillheet går/ ett Diwr offta fånga/
Så snart som then med roop faar fram och undar många.
När som thet lyckas wil/ at man på Jacht går uth/
Man skiwta kan then Hinn/ som löner Loodh och Krut.
The kunna alla ey then lyckas få och niuta/
At effter sitt begär/ en raskan Hinn rätt Skiwta:
Fast hon en Lecker-Biskwor för tin lystna Tand:
Så må tu henne doch ey röra medh tin Hand.
I förre werldzens tijdh/ wor alla Diuren wilda/
Doch är en part medh Jacht/ sen bleffna spak och milda.
Tå kunde hwar och en/ oklandrat gå på Jacht/
Sij nu mon Herrar haa/ allen then lust och macht/
Som ey arbeta swårt/ men thet för sigh begära/
Som Kråppen öfwa kan och Sinnen recreera,
They ey obilligt är: the haa och bättre rådh/
Spendera uppå Jacht/ at skaffa Willebrådh.
Tu som i nidrigt stånd måst skadelighen blifwa/
Widh Kött som gångbart är/ mäst tigh til fridz at gifwa:
Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/155
Den här sidan har korrekturlästs
