Om Wijn.
CAP. IV.
Uhr Drufwan man en safft uthtwingar och ythkryster/
Som mångens mun fast meer än andra dricker lyfter;
Then safft som Drufwan geer then plä wij kalla Wijn/
Thet Kroppen stärckia kan/ och meer är Medicin,
Än thet ens bittra Torst förtagher och uthsläcker.
Thet mång Affecter och uthi ens Hugh upwäcker.
Om tu wil ansee rätt/ ehwad then ädle Safft/
Hoos mång åtskilleligh beteer sin Macht och Krafft;
Så gör at Gäsgter tin tilfyllest ther aff tagha;
Så låta the wäl see/ hwad the i Sinnet dragha.
O Wijn/ o söte Must/ tu gör en blödigh Mann/
At han frijmodeligh sitt Taal uthföra kan.
En trögan aff Förstånd/ esprit så mon tu gifwa/
En gör ock at en snäll helt obeqwem mon blifwa.
Then ena genom tigh aff Glädie lustigh blijr/
Then andra finner meer aff trätor sitt plaisijr.
Tu gör at mången högh sitt Reputas förgäter;
Och at en lågh och arm sigh öfwer all förmäter.
Manhafftigh mong aff tigh som Fåret meenlös går:
Kleenmodigh hwem som är/ aff tigh Couragie får;
At han ey är förskräckt at fächta slås och kijfwa.
I Älskogh mon tu ock ett sälsamt speel at drijfwa/
Tu gör at en ther til heel obeqwemer är;
Tu gör ock at en ann är drucken alt förkär.
Then ene skämtsamt är/ aff lust och glädhie siunger/
Then andre sörgse bijr/ förtreetligh och så tunger/
At han i mijner sijn ey olijk är ett Swijn;
Affecter slijke meer man seer aff myckit Wijn.
